Från paus till landning, snart iaf

Det hände någonting i slutet av förra året. Kompassen liksom styrdes om och sedan dess har det mesta varit lite upp och ner. Det har hänt väldigt mycket på kort tid, samtidigt som det känns som att väldigt mkt saker också stått helt still. Bestämde mig, som jag tidigare skrivit om, att lägga ner den fysiska butiken i Malmö i början av året. Det skönaste beslut jag tagit på länge. Men ett skönt beslut behöver inte per automatik betyda att; vips så är allt löst. Med 1,5 år kvar på lokalkontraktet behövde jag då först och främst lösa denna situation. Efter några om och men så löste sig allting i april. Hittade en hyresgäst som nu öppnat butik i mina gamla lokaler. En flytt av butik. Check, check. Senare även flytt av liv, lägenhet och stad. En snabbspolning:

Sopade upp det sista av Pampas födelse, på min vind i mitt älskade hus hemma i Malmö. Det var där allting startade 2020. Där på vinden.

Att komprimera sitt liv. Dela upp ett bohag. Styra om efter 12 år. Det ser ut ungefär såhär.

Sydde ett par byxor och besökte Sveriges riksdag. Textil- och modekonferens. Viktig dag.

Firade in sommarens första dag på Stockholms gator klädd i svart.

Sen då? Min skräddarlärlingsutbildning fortlöper - superkul.

Min kurs på Beckmans i CLO3D betades av, inte så nöjd.

Jag blev med extrajobb i Stockholm. Musik och mediarelaterat - skitkul!

Pampas hålls flytande i väntan på flytt från Malmö till Sthlm. Ja, precis; jag har flyttat som sagt. Efter 12 år i Malmö. Första halvåret av 2026 har jag i princip pendlat. Bott temporärt i en resväska. Det må låta enkelt på papper men jag kan lova att det också tär en hel del.

Tillslut iaf.

Men.

Nu har jag äntligen landat. Snart helt och hållet.

Snart har jag min ateljé uppbyggd här hemma igen och kan sätta igång med alla roliga projekt med Pampas så jag velat göra sedan i vintras. JA, det kliar i fingrarna. JA, det har varit frustrerande att ha sitt liv nedpackat och inte kunna göra någonting nytt.

Produktionen har rullat som vanligt i ateljén i Malmö och kommer fortsätta göra det. Men allt nytt. Alla mina idéer och extra-allt-kreationer som jag nu planerat i mitt huvud bara väntar på att få bli till. Snart, snart snart.

Jag räknar med att vara igång om senast en månad. Längtar så.

Utanför mitt fönster ser jag trädtoppar. Himmel. Tak.

Det känns som att jag hittat hem.

Det känns otroligt. Storstad åt ena hållet. Småbåtsham och grönskande öar åt andra hållet.

Hornstull, vart har du varit hela mitt liv?

Tacksam för att vara här nu. Hemma.

Tacksam för alla fina följare och kunder som backat mig så fint i helgen efter att någon hysterisk amerikans sy-influencer hävdade att hela Pampas var ett låtsasföretag som skapats av Ai.

Va skönt det vore om det var så och va mycket färre grå hår jag hade haft om det var så. Mitt älskade Pampas som jag älskar som mitt egna lilla barn och som många gånger driver mig till vansinne.

Allt för nu.

Nästa gång vi hörs har jag byggt klar min ateljé i det jag nu för tiden kallar mitt hem; Hornstull, Stockholm. Då ska jag äntligen få skapa det jag tänkt så länge.

Vi ses då.

Linnéa