Man kan inget annat än att älska Siw Malmkvist

Jag tror inte jag är ensam om att säga att jag verkligen tyckt om Siw sedan jag såg henne första gången när jag var liten. Älskade coolheten, äktheten och sättet att få en 6-åring att känna igen sig i någon som var ungefär lika gammal som min egna mormor. Igenkänningen har fortsatt hela livet och gör det än idag. För er som sett filmen; jag har heller inte tagit studenten. Jag älskar Grekland. Och har alltid varit lite av en busig rebell.

Vi träffades för första gången för ett par veckor sen för att se om vi kunde hitta på någonting tillsammans inför Guldbaggegalan som ägde rum på Cirkus i Stockholm igår.

Det blev ett fint möte och idéerna flödade ganska så snabbt.

Hem till Malmö och ateljén igen. Eva-Linn hade redan börjat rynka alla volanger som sedan skulle fästas på jackan - himla tur det, för det tar ju tid det där. Remsa för remsa. Två fina dagar tillsammans i ateljén och outfiten började ta form.

För den uppmärksamme så ser ni att jackan är betydligt större här än vad den var på Siw igår. När jag var och lämnade plaggen hos henne i söndags så friserade jag jackan i en timme. Det betyder helt enkelt att jag klipper ner tyll-volangerna efter önskemål och efter personen som har jackan på sig, för att den ska höra ihop med kroppen under liksom. En påse avklippt tyll senare, så kände vi oss nöjda:

Siw hittade också ett skärp som hon haft sen 50-talet. Med en blomma i mitten som passade perfekt till kjolen. Så kul! Kontrasten mellan det supergulliga nedtill och det stenhårda upptill var det jag ville åstadkomma med looken. Inte dra det åt något håll utan att hitta en fin kombination. Tycker så mycket om det; när man kan coola till något gulligt. Precis som outfiten här blev. Sen blev det ju inte direkt svårt när det var världens coolaste person som skulle bära det heller... Vilken succé det blev igår. Inte bara utseendemässigt utan också att hon gick och vann! EN GULDBAGGE! WOW.

Evigt tacksam för detta samarbete och för att jag fått den stora äran att klä denna otroliga ikon som varit en av mina få idoler jag haft i livet. Det faller som det ska, som min skräddarmästare Ulrika brukar säga. Och ja, det gör det verkligen ibland. Vi hörs vidare! Linnea